Alt-countryns grundidé var att ta alla beståndsdelar ur den etablerade Nashvillecountryn, och så vrida upp volym, kraft och tempo till hårda rock- och ibland rentav punknivåer. I Kalifornien ville man dessutom gärna addera stämsång, 12-strängat och psykedeliska element hämtade från The Byrds, och ingen gjorde det bättre än The Long Ryders (som precis som förebilderna till och med lyckades byta ut ett ”i” i sitt bandnamn mot ett ”y”).
När de 30 år senare återförenar sig för ett nytt album inspelat i Dr. Dres studio i Los Angeles (fråga inte) och de gamla kollegorna The Bangles tittar förbi för lite av den där stämsången märks inget av de tre decennier som passerat sedan sist.
Fokus och skärpa är distinkt med den larmigaste What The Eagle Sees och popigare Molly Somebody som två av de vassaste låtarna. En hyllande cover av Tom Pettys Walls är, som man måste förstå, ännu bättre och tar fullständigt andan ur lyssnaren, men The Long Ryders egna låtar är generellt strålande och helt och hållet i nivå med det bandet gjorde under sin storhetstid. Det enda de borde hoppat över är den avslutande programförklaringen Psychedelic Country Soul, som känns påklistrad och övertydlig.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
