Till det yttre är mycket sig likt. Popen är fortfarande upptempo och texterna är fortfarande nära, ännu med den klockrena kombination av smart journalistik och självutlämnande dagboksreflektioner som illustrerar förälskelse med öl och hockey på Dovas.
Men något viktigt har förändrats. Även de snabba låtarna går i moll, och texterna har en ny svärta. Hennes begravningssång är mer hoppfull än hennes bröllopssång, som aldrig kommer att spelas i en enda kyrka, och hennes kärlek påverkas av ”skriken från dina barndomsår”.
Det gör Facit mer svårtillgänglig än den tre år gamla Säkert!-debuten, men den som tar sig tid kommer ännu närmare inpå Annika Norlin och belönas med små mästerverk som Isarna, med försiktig afropopgitarr och sångbidrag av Lovisa Nyström, och med ett album att utveckla en lång och givande relation med.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
