Just när wyrd folk-vågen med Devendra Banhart i spetsen börjar erkänna sin skuld till walesiska Gorky’s Zygotic Mynci finner dessa för gott att ta paus. Inte deras ledare Euros Childs dock. Han ockuperade ett rum hos sina föräldrar utanför Cardiff, och där spelade han in sin första soloskiva.
Hans ambition var att fylla Chops med partymusik, och det finns onekligen jättekul ögonblick. Skojfriska Donkey Island hade kunnat vara Julian Cope innan magic mushrooms oåterkalleligen infekterade hans hjärna, och åtta minuters technofolk i First Time I Saw You låter som Spiritualized under ett strömavbrott. Den för walesisktalande tydligen ekivoka Hi Mewn Socasau är närmast surfrock, och lika få lär till fullo uppskatta parallellerna mellan den fina heminspelade soulballaden Costa Rica och årgångs-Torsson, när Euros Childs beskriver sina erfarenheter som glassförsäljare. ”Ice cream sells when it’s hot, but it don’t sell so well when it’s not”.
Men festen spårar ur med jämna mellanrum, och skivans sex färdiga låtar trängs med en lika stor mängd skisser och infall, ofta enbart roliga på pappret. Om Stella is a Pigmy vitsar Euros Childs till exempel att vi ska föreställa oss Ramones klassiker Judy is a Punk. ”But shorter. And in three parts.” Stimulantian har flödat och alla gästerna på Euros Childs fest verkar ha haft riktigt roligt. Det betyder inte med självklarhet att det är lika kul att uppleva festen via sina högtalare.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
