För till exempel den unge Steve Earle – för att nämna en artist som Lydia Loveless befinner sig nära musikaliskt – ledde kombinationen av självförbrännande livsstil och gedigen och självklar countryfierad rock med lika mycket röj som känsla till publikens öhöljda fascination och omhändertagande ömhet.
Av reaktionerna på Lydia Loveless att döma verkar det svårare att fördra när det är en kvinna som har svårt att balansera sitt partajande, som redan i sin inledningslåt sjunger om olagliga rusmedel och som i Head sedan uttrycker självisk och rättfram sexualitet. Men faktum är att Lydia Loveless gjort ett album som med mer auktoritet än de flestas, kraftfullt och med låtar så löjligt starka att en avslutande cover av låtgudinnan Kirsty MacColl knappt står ut alls i jämförelse. Klarar hon att hålla balansen i sitt liv kommer Lydia Loveless att bli en av de största.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
