Böckerna för 2008 är redan stängda när Convoj kastar sig in i indieleken, helt i avsaknad av tålamod men med en rytmisk frenesi som vi hoppas skvallrar om postpunkinfluenser från Brända Barn och Memento Mori (men lika gärna skulle kunna ledas tillbaka till en del avsevärt modernare men mindre intressant brittisk punkfunk).
Den elakt hackande gitarren, som hos Convoj är rytmsektionens bärande stag, och sångaren Jonathan Winblads hetsiga attack gör att de inte behöver skämmas inför ens de intressantare eventuella förebilderna, och även om de inte ger oss anledning att revidera våra 2008-listors toppskikt kommer de säkert att kunna göra avtryck framöver.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
