På sin solodebut rör sig Sator-Kent i samma svenskspråkiga tradrock-omgivning som Nisse Hellberg, och han gör det med en naturlig och trygg säkerhet. Rejäla egenskrivna låtar blandas med tolkningar av Jeff Tweedy och Gillian Welch, allihop i midtempo och allt stadigt förankrat i en sydsvensk och ganska personlig rockkontext. Den americana Sator-Kent genrebestämt skivan som hörs egentligen bara i Frida Öhrn-samarbetet Jag kommer hata mig själv i morgon och i den smäktande countryballaden och Nick Lowe-översättningen En bättre man, som låter som Willie Nelson via Mats Rådberg.
Det finns inte minsta antydning till vare sig nyskapande eller rebelliositet någonstans på Skyll på mig. Men för de flesta gamla Satorfans som accepterat den trivselvikten som kommer med livets bekvämlighetsanpassningar finns här ett gediget och sympatiskt gubbgung med precis lagom tempo och volym.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
