Att döma av David Bermans dova tilltal borde han vara en dysterkvist. Men mitt i misären är han lika skojfrisk som Howe Gelb, och han delar dessutom dennes fria förhållningssätt till lofi-americana. Därför har en Maher Shalah Hash Baz-cover samma självklara existensberättigande som en hyllning till Aloysius, Bluegrass Drummer och en rehab-skildring maskerad till ett ode över dystra jukeboxar.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
