På Nöjesguidens Stockholmsprisutdelning för ett år sedan fick Frida Hyvönen stående ovationer minst två gånger. Först när hon hämtade musikpriset för sitt debutalbum, och sedan när teater/dansutmärkelsen gick till dansföreställningen Pudel, där hon stod för musiken.
När den nu äntligen släpps på skiva är det lätt att förstå varför redaktionen unisont gör vågen, varv efter varv.
Debutens kantighet slipas ner av en effektiv stråksektion, men Frida Hyvönens charm och sagolika talang är intakt, och hennes röst och förmåga att få ur sig sånger som är instant klassiker har till och med blivit vassare.
Den som vill smutsa bilden av Frida med jämförelser får påbörja sökandet bland storheter som Laura Nyro. Vi andra skiter i allt sånt och sitter tysta och lyssnar. Andäktigt.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
