Efter nio års väntan samlar Kim Deal ihop till en ny Breeders-skiva, efter att ha prövat sig fram med olika musiker och olika producenter i mer än fyra år. Inte förrän gamla Pixies-producenten Steve Albini tagit sig an projektet och syrran Kelley kommit ut från rehab och fått ordning på sitt stickningsföretag gav ansträngningarna resultat.
Men vilka resultat! Lo-fi räcker inte för att beskriva de 38 minuter av innerlig, stark och självständig musik Kim Deal presenterar på den skissartade och extremt underproducerade Title TK. Ljudet läcker mellan mikrofoner, en förstärkare skorrar, gitarrerna är inställda på samma volym hela tiden, oberoende av om låten är stillsam och försiktig – som oändligt vackra Off You – eller undantagsvis öser. Allt är mycket genomtänkt och noggrant enligt Steve Albinis och Kim Deals nya teorier om analog inspelningsteknik.
Resultatet är att det låter som om det tog systrarna lika många minuter att spela in skivan och kanske ytterligare en halvtimme att mixa den, och på Title TK är det precis vad man önskar sig. Genom den sparsmakade ljudbilden hamnar melodierna och Kim Deals röst i fokus. Hon inleder skivan med en brasklapp: ”Ah I will sing/ Title TK/ if I don’t black out.” Men trots att tempot oftast är makligt låter det aldrig som om hon är på väg att slockna. Falla isär, möjligen, men Kim Deal låter oss aldrig tvivla på att hon har fullständig kontroll.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
