Hennes första EP Skisser, som utgör ena halvan av det här albumet, smög sig på som från ingenstans. De rudimentära inspelningarna avslöjade sånger som var vackra och varma och samtidigt mycket krävande. På de nya sångerna – lika djupt vemodiga – har hennes starka röst, smidiga klaviatur fått åtminstone lite mer inspelningsputs, och i den rymd som uppstår redan i inledande What kan man därmed associera till och med till Cocteau Twins utan att förhäva sig. Det stilla sammanbrottet Burns är kanske skivans allra starkaste ögonblick, och den sortens sånger kommer att göra Alice Boman till ett etablerat namn långt utanför Sverige.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
