50 miljoner bot-fans kan inte ha fel: Geese och Cameron Winter är det bästa som hänt världen sen skirat smör. En känd svensk artist hävdade att ”Winter har en oefterhärmlig talang och ett unikt sätt att sjunga och uttrycka sig på”. Då vill man surmagat påpeka att Rufus Wainwright albumdebuterade redan 1998, och Wainwright och Winter är verkligen som två bröder. I synnerhet röstmässigt. Man undrar nästan om Winters mamma och Loudon Wainwright den tredjes vägar korsades i början av 2000-talet. Cameron Winters röst är precis som Rufus Wainwrights röst att likna vid prinsesstårta, det godaste du någonsin smakat under den första en och en halv biten, men alltför mastigt vid större intag.
Men låt oss lämna diskussionen om hur unik Cameron Winter egentligen är och konstatera att musiken på Live at Carnegie Hall är verkligt bra och irriterande fullvuxen för att komma från en liten sparv född 2002. Materialet kommer i huvudsak från Winters soloalbum Heavy Metal, och Winter framför en stor flygel i Carnegie Halls ljuvliga akustik i sällskap av en andäktig publik är en fin stund. Det är lätt att förstå varför en purung generation som kanske inte hunnit marineras i 70-talets musik dyrkar honom. För här finns ekon av den mest älskade musiken från 70-talets mjuka singer-songwriterera: den oförstörda debutanten Tom Waits, Joni Mitchells pianoballader från Blue, den unga pianoromantikern Bruce Springsteen, Tim Buckley, riktigt tidig Van Morrison, Jackson Browne, alla epokens ”nya Bob Dylans”. Ja, även Bob själv i Nina + Field of Cops.
Cameron Winter har inte den mest intressanta harmoniken, någon större variation eller något alldeles fantastiskt pianospel. Men hans låtskrivande är bra och moget nog för att ihop med de ofta sant poetiska texterna beröra även dem av oss som blivit cyniska gentemot Winter & Co efter den verkligt cyniska PR-kampanj som Geese antagligen var lika mycket offer för som förmånstagare av. The Rolling Stones, 0$, Cancer of the Skull och i synnerhet Take It with You är alla fantastiska låtar, och om det inte är så att Cameron Winter redan har peakat som låtskrivare kan framtida alster bli ungefär hur bra som helst.
