Redan albumtitelns obegriplighet skvallrar om att Vanligt folk inte har många hästar hemma. Det musikaliska vansinnet där den ursprungliga iden om stenhård EBM med tung elektronik och ännu tyngre percussion förvrids i orientalisk dub och obeskrivbara konstigheter är ännu mer illa däran.
Värre ännu är texternas desperata rop på hjälp (”ge oss rejäla skor”, och ”häll diskvatten över oss”) och komparationsövningar (”stor – Större – STÖRST”), och allra värst drabbad verkar sångaren Andreas Carlsson med helt vrickade tjut, stön och deklamationer mitt emellan Alan Vega, Alexei Sayle och Henrik Hemsk.
Det finns gott om anledningar att vara seriöst orolig över Vanligt folks psykiska hälsa, men det finns ännu fler anledningar att släppa taget, kasta sig in i galenskapen och ge sig hän.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
