Snart 50 år in i sin antikarriär fortsätter de evigt maskerade The Residents sitt nyfikna avantgardistiska skapande. Det överraskande den här gången är inte deras myckna användning av ljudeffekter som fågelkvitter, barnskratt, ångvisslor, krossat glad och till och med elefanttrumpetande. Det överraskande är att inget av det är random utan högst befogat i relation till ett berättande som är kronologiskt, konventionellt och rentav journalistiskt i sin tematik över tågolyckor genom tiderna.
På samma sätt är det mest oväntade med de musikaliska konstruktionerna att de låter ganska …vanliga, allra mest så den vänligt elektroniska popen iShroud Of Flames. The Residents-följare som önskar något mer halsbrytande får åtminstone antydningar i de intensiva gitarrutsvävningarna under andra halvan av Death Harvest, medan nostalgiska långvariga fans kan le igenkännande åt återanvända detaljer från stunder som Bach is Dead och små blinkningar åt Snakefinger.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
