”Yeah!” och ”Hell Yeah!” är några av de mest frekventa orden i Brakes vokabulär, och i den här konstellationen har de all anledning att vara mera entusiastiska än i sina tidigare no-hopers-grupper Electric Soft Parade och British Sea Power. Debutalbumet för två år sen väckte visserligen inte någon större uppståndelse, men nu besitter The Brakes ett gitarrdrivet, frenetiskt och lagom aggressivt sound, och framför allt vilar de tryggt på en botten av simplast tänkbara popmelodier.
Att skivan är inspelad i Nashville med Cat Powers producent och med Muscle Shoals-legenden David Briggs vid pianot hörs föga, och när det någon gång lyser igenom med steel guitar haltar det betänkligt. Oftast släpper The Brakes sydstatsambitionerna och satsar helt på pubrock och powerpop från Londons sena 70-tal, och det är en betydligt mer framkomlig väg. Graham Parker, Nick Lowe och Glen Matlock behöver inte vara oroliga över hur deras arv förvaltas.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
