I maj har jag jublat över en mäktig queer-anthem-countryduett, en del rhumba och arga kvinnor från Manhattan och Australien. Här är den bästa musiken från månaden som gick.
Orville Peck & Willie Nelson – Cowboys Are Frequently Secretly Fond Of Each Other
Från albumet Stampede Vol 1 (Warner)
Att båda sångarna är sanningssägare är vi vana vid, men när 91-årige Willie Nelson ger outlaw-fingret åt den amerikanska samtidens anti-trans- och anti-HBTQ-tendenser, och slår fast att cowboys är queer är lika oerhört kaxigt som angeläget. Månadens låt, och ovanpå det månadens video. Yeehaw!
Amyl & The Sniffers – U Should Not Be Doing That
Singel (Rough Trade/Playground)
Om det är tyngre och mer välstädat? Jovars. Om det därmed har blivit svagare, mindre kaxigt, mindre punk? Nejdå, oroa dig inte.
Pokey LaFarge – So Long Chicago
Från albumet Rhumba Country (New West/Border)
”So long Chicago, hello Mexico” anger riktningen söderut på Pokey LaFarges nya, som tar oss till vintage västindisk calypso och sydamerikansk rumba. Missa inte heller singeln Sister Andre, som gör saknaden av Amy W och Kitty, Daisy & Lewis (men kom igen, de borde väl släppa nytt snart?) lättare att bära.
The National – Heaven
Från albumet Everyone’s Getting Involved – A Tribute to Stop Making Sense (A24/Playground)
Som hyllningsalbum är den här samlingen rätt lam, men The National tar Talkings Heads bästa (enda?) countrypopballad till höjder den inte nått sedan Tomas Di Leva översatte den på en singelbaksida för snart 40 år sedan.
The Lemon Twigs – A Dream Is All We Know
Album (Captured Tracks/Playground)
…I vilken underbarnen Brian and Michael D’Addario tangerar Beach Boys, Left Banke, The Lemon Pipers (kolla upp, kära vänner!), Roy Wood och allra mest vår lokala västkusts Tages I sin jakt på den perfekta 60-talspopen.
Arab Strap – Sociometer Blues
Från albumet I’m Totally Fine with it Don’t Give A Fuck Anymore (Rock Action/Border)
Nivån på misogyn coolness hos ett återförenat Arab Strax 2024 är exakt den vi utan tillräcklig grund så gärna ville tillskriva Primal Scream på 1990-talet. De är briljanta i allt de tar sig för, postrock, elektroniskt, pratpunk, och hits som den här hatlåten till mobiltelefonen.
Blitzen Trapper – Cosmic Backseat Education
Singel från albumet 100’s of 1000’s, Millions of Billions (Yep Roc/Border)
Det var Gram Parsons som myntade begreppet Cosmic American Music om sin americana, men Blitzen Trapper förfinar det ytterligare med den här fina betraktelsen av barns utveckling och lärande.
Richard Hawley – Prism in Jeans
Från albumet In This City They Call You Love (BMG/Warner)
Han har många uttryckssätt, men det är alltid starkast när Richard Hawley ger sig än hän åt smäktande romantiska crooner-ballader om sitt älskade Sheffield. Som här.
The The – Cognitive Dissident
Singel (Cineola/Playground)
Med ett par singlar och en comebackturné härom året smakade Matt Johnson på livet som musiker igen, och fann att hans mörka suggestiva sånger är minst lika aktuella i det aktuella världsläget. Så här kommer det första smakprovet från hans första album på närmare 25 år.
Goran Kajfes Tropiques– Tell Us
Album (We Jazz/Border)
Tre stycken om 12-13 minuter vardera, alla elegant groovy från musiker som förstår att sväng uppstår I det subtila och repetitiva, inte i det expressionistiska och showoff-ekvilibristiska. Goran Kajfeš själv är Sveriges främsta trumpetare, alla kategorier, Alexander Zethsons snygga piano och orgel, och och så mästarna Johan Berthling och Johan Holmegård på kontrabas och trummor, plus snygga detaljer med synthar och stråkar, och en och annan inbäddad arabisk harmoni.
Cumgirl8 – Quite Like Love
Singel (4AD/Playground)
Fyra Manhattan-kvinnor som jämför sina gigs med performance-konst, som tar pressbilder som får Wendy O Williams att rodna, som älskar ESG, Madonna och Chris & Cosey, och som låter som Tom Tom Club. Vad kan gå fel?
Karl G Jönsson m fl – Vi kan inte dö. Henrik Venant, Heartwork Records och punkscenen i Malmö/Lund
Bok (Heliumpress)
Skiva för skiva på Sveriges viktigaste punk/postpunkskivbolag presenterade i kronologisk ordning, med ett överdåd av både initierade intervjuer med alla inblandade och foton, affischer och alternativa designidéer. Ett värdigt praktverk – jag bugar mig!
…Annat hörvärt från maj är Dexys live-dokumentation av senaste turnén, Kamasi Washington, Michael Head & The Red Elastic Band, Buffalo Tom, Camera Obscura, Beth Gibbons folkpop och Svamp Doggs uppdaterade bluegrass.
Dessutom har månaden inneburit tre fantastiska svenska retroutgåvor. Mattias Alkberg BD punkexplosion Tunaskolan från 2004 är den ena, The Mary Onettes drömska Islands från 2009 är den andra, och de tidigare outgivna finstämda Freddie Wadling-sessionerna med Henrik Cederblom är den tredje. Allihop svåra att leva utan.
