Medlemmar från The Smiths, Joy Division och Stone Roses i en och samma supergrupp – det låter för bra för att vara sant. Om vi inte läser det finstilta och inser att det är bandens respektive basister, jepp, alla tre, som slagit sig ihop för lite friformsjammande. Ur det har de försökt bygga något åtminstone halvt lyssningsbart, och låter bandets enda medlem utan supermeriter, sångaren Gary Briggs, hantera detaljerna. Och skulle detaljerna inbegripit melodier, arrangemang, texter, sammanhang och ihophållande –något mer än oansenliga basslingor, gärna i reggaetakt, faktiskt – hade han kanske haft en chans att lyckas.
Fotnot. Innan skivan hunnit ut visar det sig att basisterna har rykt ihop så allvarligt att Freebass nu är att betrakta som ”free from bass” och splittrat.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
