Vem kan klandra Mark Ronson? Om jag vore han och medveten om min totala avsaknad av sångröst skulle jag också bjuda in alla musikcelebriteter jag hade i telefonboken.I hans finns Ghostface Killah, D’Angelo och Q-Tip, och med dem närmar han sig sin debuts white-boy-uptown-känsla.
Men oftare bidrar Kyle Falconer, Boy George och Miike Snow-Andrew till pop så smittande att det är löjligt. Öppningen är formidabel, med fyra singlar som egentligen borde vara för smarta för hitlistan i följd, och på lut ligger fler hits som i titelspårets Simon Le Bon-duett.
Med 80-talssynthar av OMD- och Human League-snitt och med blandade rytmer ur aktuella klubbtrender räcker Record Collection till minst två grammys/mercury-prices/wtf-awards.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
