Att Chris Stamey aldrig blev någon ny The Beatles beror inte på bristande popfärdigheter. Ända sedan The dB’s har han konsekvent snickrat till de snyggaste popmelodierna, och när de breda massorna inte uppmärksammade honom efter förtjänst fick han nöja sig med mentorskap för tillbedjare som R.E.M., The Replacements och The Posies.
Här fortsätter han rada upp poppärlor av högsta kvalitet, den ena efter den andra, och att nämna titlar på skivans toppar skulle bli ett alltför omfattande projekt. Melodierna är utsökt balanserade och arrangemangen är tidlösa, mitt emellan McCartney-utstuderad exakthet och Alex Chilton-avslappnad bekvämlighet. För de flesta popkompositörer skulle de utgöra skapelsens krona, eller en under decennier tillkämpad best of-samling. För Chris Stamey är det bara ännu en dag på kontoret.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
