Det har visserligen alltid funnits progressiva 70-talsantydningar i Runtom Knutens musik, men på sitt tredje album ger de större spelrum åt sådana tendenser. Dessutom har de helt lämnat garagerocken åt sitt öde, och släpper istället fram tyngre och kraftfullare uttryck. Det blir som det blir är lätt psykedelisk hård rock som gärna vill vara kompis med Blue Öyster Cult. Vid Kaliforniens hav riffar ännu tuffare, och Första och sista gången är skivans mest psykedeliska stund.
På andra håll hittar man sökande efter helt andra vägar att slå in på, och i Dagdrömmaren hittar de till smart postpunk som den kunde låta hos band som Raketerna i början av 1980-talet. Kanske är titeln till flummigt instrumentala Variation, Baby bandets eget försök att sammanfatta en spretighet där de väsenskilda influenserna snyggast vävs till en helhet i Partihallarna.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
