Rough Trade/Playground
Med ukulele och mild stämsång avser The Prettiots att stjäla tillbaka ordet ”cute” från misogynister, och vid första anblicken kan deras vänliga solskenspop förefalla rentav banal. Särskilt när duon i Move to L.A. argumenterar för att det efter att ha blivit dumpad nog är dags att flytta från ett vintrigt New York till soliga LA. Men frukta icke, för Kay Kasparhauser (förmodligen det coolaste efternamn som någonsin uppfunnits) och Lulu Prat (inte så illa det heller) är cyniska Brooklyn-ironiker ut i fingerspetsarna.
Någon gång tar de det lite för långt, som i babbligt självmedvetna Boys (I Dated in High School), som hamnar alldeles för nära jobbiga antifolk-akter som Moldy Peaches för att det ska kännas bekvämt. Men med textrader som ”On a scale of one to Plath I’m like a four, My head’s not in the oven, but I can’t get off the floor” i Suicide Hotline är de akut angelägna, och en närapå acapella-version av Miguels Pussy Is Mine kan vara vinterns mest oväntade cover.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
