Att Dave Navarro blev arbetslös efter Jane’s Addiction gjorde inte så mycket; han erbjöds det lediga jobbet som gitarrist i Red Hot Chili Peppers. Det var ett tillfälligt men lukrativt arbete med väl tilltaget risktillägg efter företrädarnas dystra drogöden. När John Frusciante kom tillbaka till verkligheten och till Red Hot Chili Peppers återstod bara solokarriär för Dave Navarro. Trust No One domineras av precis de metallriff och beats vi förväntar oss. Därtill har Dave Navarro lyssnat på mer egensinniga musikmakare som Beck och försöker göra något eget av det väl inarbetade konceptet.
Inspirationen räcker två-tre låtar, men sedan går Dave Navarro in i väggen. Resten är dammigt och fantasilöst, och när det egna materialet tar slut tvingas vi genomlida ytterligare en version av Venus in Furs, nu i metalldesign. Dave Navarros texter är under all kritik, men han sjunger inte illa alls. När han har ett jämnare låtmaterial kanske han kan följa Dave Grohl i Foo Fighters från en undanskymd bandmedlemtillvaro till kommersiell framgång i USA. Till dess kommer Perry Farrell att fortsätta överglänsa sin gamle gitarrist.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
