Det mest märkvärdiga med The Crunch debut var den varierade samling brittiska punkveteraner som Sulo Karlsson hade lyckats samla ihop. Där fanns en basist med meriter från Sham 69, en gammal Cockney Rejects-gitarrist och en trummis från självaste The Clash.
Det mest märkvärdiga med uppföljaren är att bandet – nu förstärkta med Idde Schultz – lyckas matcha sin rutin med ett rejält engagemang. De dryga halvtimme av klassisk snabb sleazerock de bjuder är vass och melodistark. Med undantag av ett platt reggaeförsök i Neon Madonna besitter The Crunch arrogans, energi och låtstyrka som är vida överlägsen de flesta dagsaktuella upplagor av rock’n’roll-veteranband som New York Dolls.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
