För nästan exakt två år sedan sparkade Hästpojken undan benen på oss. Hur höga eller låga tankar vi än hade om medlemmarnas tidigare äventyr i Bad Cash Quartet och Broder Daniel var vi helt oförberedda på att de skjutit Docent Död intravenöst och med intensitet och träffsäkerhet stod framför oss som landets vassaste poppunkband.
Den här gången var vi beredda, och däri ligger förmodligen en del av att besvikelsen smyger sig på trots deras fortsatt fina popmelodier. Men en annan del av besvikelsen beror på Hästpojken, som vuxit ur såväl det maniska som gitarrerna. Istället fnissar de lite obefogat om schlager, snor något gammalt Waterboys-intro och ställer sig sedan lydigt tillrätta i det räta och evighetslånga göteborgsindie-ledet.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
