Själva vill Philadelphia-bandet gärna lyfta fram hur crazy deras eklektiska hållning till musik är – de gillar både boogie och kraut, både Dylan och Spacemen 3, både salt och sött. Det fanns en tid när sådana korsningar faktiskt var uppseendeväckande, men för den som upplevt musikscenen under 1900-talets sista år är det kanske inte så väldigt sensationellt längre. Och faktum är att enda gångerna War on Drugs hittar fokus, struktur och riktning är när de vid några enstaka tillfällen koncentrerar sig på en genre i taget.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
