På debuten förra året hade Nicke Andersson redan det mesta på plats. Ett mäktigt elektriskt sound, en stenhård attityd – som alltid med glimten i ögat – och exakt rätt rockreferenser. Det som fattades var låtar med samma höga profil. På det här helt och hållet studioinspelade minialbumet har idogt turnerande förstärkt alla de styrkor Imperial State Electric hade innan. Det där sista återstående problemet löser Nicke Andersson åtminstone tillfälligt med sex utsökta covers av Rasperries, The Runaways och allra mest lyckat annars så uttjatade Chuck Berry.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
