När Granada släppte sin andra skiva för två år sedan var deras två främsta meriter enligt dem själva en sång i tv-reklam mot mobbning och ett par spelningar som förband till Belle & Sebastian. Inför sin tredje skiva lyfter de fram exakt samma två bedrifter, och det gör att vi anar att det inte hänt lika mycket hos Granada som i deras omgivningar sen dess.
Att Quiet inte längre är det nya Loud påverkar till exempel inte Granada, som har köpt hängbiljett mot några av folkpopens 60-talsikoner. Med lite Nico här, lite Simon & Garfunkel där, en aning Melanie Safka och en nypa The Mamas & The Papas blir retrokänslan till en början mer kväljande än överväldigande, och det krävs ganska många lyssningar för att komma innanför den finishen och upptäcka att Granada faktiskt har samlat ihop en vacker liten bukett ängsblommor till sånger, om än en aning dystra i färgskalan.
Anna Järvinens viskande patos snuddar vid Nina Perssons, särskilt i poppiga Drinking Problem eller kvittrande Death on a Thursday, och Granadas andra sångare Magnus Vikström har en röst som passar utmärkt för countrypop som Train Song. Bara en obetitlad mollklingande Neil Youngballad är en lite för djup titt i sentimentalitetens bägare, men med den vilsamma duetten Headlights skaffar sig Granada mer övertygande och mer aktuella meriter att addera till sin cv.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
