Liksom på sin sorgligt förbisedda debut för drygt två år sedan kombinerar unga Frankie & The Heartstrings det bästa från flera årtionden av och flera riktningar inom brittisk intellektuell artschoolrock. Roxy Music, Buzzcocks, Orange Juice, Housemartins – allt bidrar med sina distinkta smaker utan att Sunderlandbandet kompromissar med sitt eget unika uttryck.
Just när man är på väg att invända att låtmaterialet inte är fullt lika omedelbart på uppföljaren vräker de på med popdängor som She Will Say Goodbye och Invitation, och samspelet mellan Frankie Francis och gitarristen Michael McKnight håller på att ta bandet till höjder som påminner om dem producerande Bernard Butler ihop med sin forne Suede-sångare en gång i tiden rörde sig på.
Och om det efter den sortens jämförelser fortfarande råder minsta tvekan återstår bara att vara frank – varje vän av pop behöver snarast söka upp Frankie & The Heartstrings.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
