Under lång tid var Jesse Malins räckvidd orättvist snäv. Antalet människor som uppmärksammade den romantiske NYC-rockaren, som till synes utan ansträngning förenar den klassiska läderjacksklädda cyniska gitarrrocken från Manhattan med doo wop-rötter, Brill Building-melodier och känsligt New York-romantiserande personporträtt och novelltexter stod inte i paritet med hans kvaliteter.
Men efter hans plötsliga förlamning i underkroppen och långsamma och mycket kostsamma rehabilitering i ett samhälle utan rimlig sjukförsäkring hände något. Bland de vänner och bekanta som samtidigt ville uppmärksamma Jesse Malins musikaliska kvaliteter och bidra till hans behandling och rehab märktes Bruce Springsteen, Lucinda Williams, Ian Hunter och Elvis Costello, för att nämna några namn i en lång rad artister som tolkade hans sånger först på det strålande trippelalbumet Silver Patron Saints och sedan på en rad konserter tillsammans med den numera sittande Malin, först i New York och sedan i London.
Men det slutade inte där. Bakom de närmare 30 artister som rymdes på det första hyllnings-/insamlingsalbumet väntade rader av kanske inte riktigt lika namnkunniga kollegor, vänner och beundrare på att få bidra och att få tolka, och på I Would Do It for You samlas 26 av dem för varsin cover (men bara 12 på vinylen, trots att vi gladeligen hade betalat för ännu en trippel).
Engagemangsmässigt är samlingen naturligtvis värd högsta betyg, och musikaliskt är det också mycket hög kvalitet. Det beror inte så lite på låtmaterialet, för den låtskatt som Jesse Malin byggt upp på sina 13 soloalbum och sina tidigare mer eller mindre punkiga utgåvor med D Generation och andra tidiga band är solid och proppfull med odödligheter. Såklart finns det mindre engagerande stunder, som när Bebe Buell, Liv Tylers mamma, gör 80-talssynthdisco av Dance with the System eller när The Dead Milkmen okänsligt och stolpigt slösar bort She Don’t Love Me Now, som är ett av Malins främsta mästerverk.
Men inte ens då är det katastrofalt, och det vägs enkelt upp av både Ursa Minors folkpop och Gogol Bordellos intensiva folkpunk i Here’s the Situation. Även LA-punkarna Prima Donna letar bland punkrötterna för Everybody Wants to Rock’n’Roll, medan Sami Yaffa från Hanoi Rocks spelar reggae, som är en annan av Malins passioner.
Rene & Grace Mata tolkar Malins gamla Springsteenduett Broken Radio med närhet och känsla, och Ben Foleys She’s So Dangerous är också en ödmjuk pärla. Med en halvakustisk nostalgisk Almost Grown fångar singer-songwritern Trapper Schoepp de där Willy DeVille-möter-Syl Sylvain-möter-Springsteen-stämningarna som är så karaktäristiska för Jesse Malin och som får armhåren att resa sig av välbehagliga rysningar.
Med Burning on the Bowery i en mjukt suggestiv tolkning av Randy Schrager, som smyger in Ramones-blinkningarna ännu försiktigare än i originalet, och Kelley Swindalls blåsförstärkta You Know It’s Dark When Atheists Start to Prayslutar samlingen på en toppnotering. För den här gången. En snar volym två är utlovad, och inte ens den ger utrymme åt alla Jesse Malins vänner med tolkningar av hans sånger.
