Den svenskamerikanska trion ledd av Simon Stålhamre har redan hunnit väcka en hel del uppmärksamhet internationellt. Det är inte konstigt. Hans personligt innerliga och androgyna röst, nära Neil Youngs falsett eller Jonathan Donahue i Mercury Rev, är passionerad på gränsen till desperat. ”Beat me senseless, cause I long to be touched”, sjunger han i Trenches, och med samma hjärtskärande allvar listar han sedan banala livsönskningar i Palm Trees. På några ställen är han nära att tappa taget, särskilt i den hädiska avslutningsmarschen Here’s to Violence, men med Small Feets musikaliska stabilitet – lugnt, vackert och i låtar som Backwards Falconer refrängstarkt – behåller han balansen på årets mest överraskande starka svenska debut.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
