Fryshusfunk kallar The Amazing en av sina låtar. Eftersom den egentligen är en övning i progressiv rock kan det verka skojigt självironiskt. Men eftersom låten samtidigt illustrerar den allmänna föreställningen om musikgymnasiemusik – teknisk skicklighet och själlös idélöshet – är det snarare en träffsäker titel. På samma sätt förhåller det sig också med de stilövningar – ett antal indiepoplåtar och några flerstämmiga folkpopsånger – som utgör resten av albumet, det är lite för välspelat och alldeles för profillöst. Så här vaga har The Amazing aldrig varit förr.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
