Med distorsionen bortrensad uppstår en The Modern Lovers-avskalad rymd där gitarrer spretar okontrollerat i alla riktningar, och där både synth och violin ledigt får utrymme. Det hade kunnat ta Horsegirls andra album i de riktigt spännande Young Marble Giants-riktningarna den numera NYC-lokaliserade Chicagotrion drömmer om.
Men den där DIY-kraften neutraliseras konsekvent och effektivt av att Penelope Lowenstein låter som att hon helst vore någonstans där inga mikrofoner funnes. Med den återhållna distansen finns inget engagerande ens i woohoo-ropen i Rock City. Phonetics On and On saknar både engagemang, riktning och styrfart, och istället för spänning och dynamik uppstår bara irritation.
