Band som snöat in på 80-talets indie, främst The Smiths, Dexys och Housemartins, finns i överflöd, men Frankie & The Heartstrings har något som gör dem helt unika. I deras ungdomliga hyperseriositet stoltserar de på ett charmerande sätt med hur belästa de är, men varken det eller en ett knippe popsånger lika starka som sina förebilders räcker för att förklara varför Frankie & The Heartstrings är så mycket mer angelägna än alla sina kollegor.
Den avgörande faktorn är istället den patina som uppstår i den lyckligaste kombinationen av teatral elegans och påtagliga tekniska tillkortakommanden, som tidigare gjort underverk för The Buzzcocks, tidiga Roxy Music och Pulp. Nu är det Frankie & The Heartstrings tur.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
