Uppbackad av leksakssynth och Flying V-ukulele lindade Hafdis Huld oss runt sitt pyttelilla lillfinger på Hultsfredsfestivalen för några år sedan.
Hennes utsökta naivistiska popsånger fick oss omedelbart att förlåta bakgrunden i Gus Gus, och hennes sätt att sjunga fick isländsk brytning att låta charmerande igen, trots att hon var den där andra sångerskan.
Hafdis Hulds andra album släpptes redan i höstas på Island, och att skivan hunnit såväl ligga etta på albumlistan som knoppa av tre hitsinglar där redan kan inte enbart förklaras med lokalpatriotism. Omedelbarheten i Daisy, Action Man och inte minst Kongulo (missa inte den videon) borde vara tillräckligt för att Hafdis Hulds musik ska sprida sig likt ett skirt rosa askmoln över resten av världens topplistor också.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
