Få förmår omvandla smärta till skönhet som Mary Gauthier. Hennes skildring av ett livslångt sökande efter den mor som övergav henne när hon var nyfödd, och av att slutgiltigt förkastas när hon väl finner henne, kryper under skinnet. Men den gör det på ett märkligt behagligt sätt. Det beror delvis på Cowboy Junkies, vars Michael Timmins producerat med fingertoppskänsla och varsamhet, och vars Margot Timmins sjunger stilla stämsång.
Men framför allt beror det på att Mary Gauthier trots sina umbäranden har hoppet kvar, och att hon låter det höras i både texter och musik. ”I still believe in love”, sjunger hon i The Orphan King, som för att övertyga sig själv, och banne mig om hon inte lyckas tvärs igenom alla tragedier.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
