Aware/Columbia/Sony
Trötta och oinspirerade hoppas tre soloartister med sina bästa dagar något år bakom sig att deras skivförsäljning ska tredubblas om de slår ihop sina olika publikfalanger genom att sjunga trestämmigt på en gemensam skiva. Men ingen av dem är beredd att satsa vare sig engagemang eller sina bästa låtar på projektet, dem sparar man till framtida soloskivor när den här satsningen ska ha fått upp dem på banan igen.
Nej, vi talar inte Glenmark-Eriksson-Strömstedts comeback. Den här trion består av den numera avsatta powerpopkronprinsen Matthew Sweet, den numera avsatta Tom Petty-kronprinsen Pete Droge, och one-hit-wondret Shawn Mullins. Tre killar som är vana att stå för det mesta själva, och som borde kunna göra nåt extraordinärt ihop. Det funkade ju för Crosby, Stills & Nash och The Eagles, tänker deras gemensamma management och skivbolag. Men i The Thorns förminskar deltagarna varandra istället för att förstärka.
Sångerna är gemensamt specialskrivna för att passa konceptet, och trots att The Thorns fixar perfekt trestämmiga harmonier utan ansträngning och kan riva av ett Byrds-solo i sömnen blir det varken vackert eller speciellt. Istället har de många countryfierade rockballaderna en unken men omisskännlig lukt av Traveling Wilburys. När den bästa låten på en skiva av tre i olika sammanhang hyllade låtskrivare är en Jayhawks-cover som håller sig nära originalet har både herrarna och skivbolaget långsiktiga problem – räkna med att de som skaffar The Thorns undviker att köpa medlemmarnas framtida soloskivor.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
