Sleaford Mods har talat om att de blir allt popigare, och inför det här albumet velat referera till Luther Vandross och Drake. Det är naturligtvis fullständigt skitsnack. Eton Alive är de vanliga spartanska grunderna gjorda på en skruttig gammal trummaskin, en sprucken skorrande elbas, en distad gitarr ibland och någon gammal synth. De musikaliska äventyrligheterna sträcker sig inte längre än till ett kazoosolo i OBCT, och så mycket till melodier har det ju aldrig varit frågan om hos Sleaford Mods.
Istället är Eton Alive att uppfatta som den vanliga hemsnickrade plattformen för Jason Williamsons årliga skitförbannade tal till den brittiska nationen, med fler ord (och avsevärt fler profaniteter) än en genomsnittlig kampanjande partiledare. Även om han svingar vilt i alla riktningar, precis som vanligt, skjuter han i år särskilt in sig på det maktnätverk av företagsledare, politiker och högre tjänstemän som tagit examen från Eton.
Kebab Spider kommenterar det aktuella mediaklimatet – ”Oh no, they brought the experts in. Oh no, they brought the film stars in”, och Jason Williamson pekar utan betänkligheter ut än den ena och än den andra karaktären. ”Graham Coxon is like a left wing Boris Johnson” konstaterar han till exempel i stenhårda Flipside, och även om mycket annat går över huvudet på icke-britter, hur noga vi än läser The Guardian varje morgon, upphör det aldrig att engagera.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
