Familjeförsörjare och småstadsakademiker födda i slutet av 60- och början av 70-talet har alltid känt sig lite förbisedda. Hade de bara varit äldre hade de kunnat ha Lundell som talesman och hjälte, och hade de varit lite yngre hade de på samma sätt kunnat sätta sin tilltro till Winnerbäck.
Med författaren och kultlåtskrivaren Oscar Danielsson får de äntligen någon som talar till och för just dem. Han förstår att formulera både ungdomsnostalgiska gymnasieminnen från förorten och kärleksförklaringar till hustru och dotter, och han gör det med sådan stilsäkerhet, värme och seriositet att man fylls av sympati och aldrig någonsin mer vill veta av den ångestladdade självironin i samma generations vanliga kulturuttryck (läs: Solsidan).
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
