Det finns grader inom psykedelia, och Ebbot Lundbergs samarbete med konstnären och gamle Radium 226.05-polaren Per Svensson är av tredje graden. Alla traditionella beståndesdelar finns där, med en forcerande Manzarek-envis orgel centralt på en obevekligt malande bluesbotten. Men här finns också magnifika egenheter i form av till exempel en kakafoni av dämpade röster – omöjliga att uttyda mening i sånär som när det avslutningsvis bjuds på kaffe – och inte minst Mats Gustafssons bevisat hälsofarliga saxofon i utdragna och vildsinta Ornette Coleman- och Peter Brötzmanntripper.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
