”Allting låter likadant” klagar Irma Schultz Keller på singeln Stereo, som är så kaxig och skramlig att syster Idde i Docenterna får hicka.
När Irma återvänder till musiken efter åtta år vill hon inte vara lika tillrättalagd och medelsvensk som förr. Med Stereo, och delvis med Björn Yttlings orgel på snabba Druvor och valsen Den här tiden av året lyckas hon utmärkt.
Men i övrigt smetar det till sig rejält. Lagom sorgset, lagom akustiskt, lagom långsamt, lagom vuxet och lagom bittra kärlekstexter i lagom poetiskt korta huvudsatser gör att Irma hamnar i skivhyllan hos ”jag-är-inte-intresserad-av-musik-men-Irma-och-han-som-sjunger-i-Pripps-Blå-reklamen-är-ju-bra”-publiken.
I ambitionen att vara allmängiltig klämmer Irma in alla svenska symbolklichéer utom ”vårt avlånga land”, här finns så många Volvo Amazoner, tallskogar, Norrlandsvägar, småstadshotell, snöfall, döda flugor i fönster, lovikavantar och inlagda krusbär att man nästan tror att Centerpartiet har sponsrat.
”Allting låter likadant”, sa Bull.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
