Bland de första i punkgenerationen som var beredda att ikläda sig en cowboyhatt finns några doldisar som bara har fortsatt att leverera, trots att ytterst få har brytt sig. Alejandro Escovedo är en. Chuck Prophet är en annan.
Ända sedan dagarna i Green On Red har varje skiva han gjort varit snygg new wave-pop med americana-anstrykning, ibland mer påfallande och ibland mindre. Lika säker på kvalitet som man kunnat vara när man skaffat hans skivor, lika säker har man kunnat vara på att det blir svårt att upprätthålla fikarumsdiskussioner om skivan.
Inte lär det förändras nu, trots att låtar som Heart Beat har uppenbara popklassikerkvaliteter och trots att Chuck Prophet till och med hyr in en barnkör för att hjälpa honom att sjunga omkväden som ”Let’s do something wrong, let’s do something stupid”. Fortfarande har han för mycket gemensamt med Elliott Murphy, Tom Verlaine och Alex Chilton, och liksom dem fortsätter Chuck Prophet att vara en artist man snubblar över om man har tur som en tok, och sedan följer för evigt.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
