Nästan fyra år har gått sedan irländaren släppte sin magnifika debut, men det var väntan värt. För inte bara finns den oändligt vackert gitarrplockande trubaduren kvar, redan då oblygt jämförd med folk som John Fahey och nu i än mer förädlad form. Här har han dessutom breddat sin repertoar mot snabbare och mycket medryckande folkpop, utan att kompromissa vare sig med musikens skönhet eller med sina genomsluga vardagliga lyrikfyndigheter. Att inte Fionn Regan redan har Jeff Buckley-status är en orättvisa och en olycka.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
