Jon Rinneby har lämnat såväl sitt band Turn Off Your Television som engelskspråkig gitarrpop för att istället ägna sig åt det tidiga 70-talets vispoetiska rock. I Stenar faller inte av sig själv lutar han sig mot Pugh Rogefeldt, och på andra håll hörs arvet av ömsom Ola Magnell, ömsom The Waterboys och i Kärleksdamm en utmärkt Luna-översättning. Soundet är spartanskt och ofta akustiskt, och vardagsbetraktelser som ”Somna med din telefon, dröm om bostadslån” är träffsäkra och ömsinta. Bäst är det i friska Hoppet kan va hopplöst och i den kärleksfulla Linda, där textens direkta tilltal gör att låtsas-prefixet i Jon Rinnebys alias känns onödigt.
Oberoende av alias fortsätter alltså Jon Rinneby snickra på sin starka låtkatalog, och den som dröjer med att upptäcka honom får ett sjå i det nödvändiga arbetet att följa hans historik bakåt. Så varför vänta?
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
