Samarbetet mellan Will Oldham och Chicagos postrockare Tortoise började som ett skämt och förblev just det, hävdar vissa initierade källor. Andra menar att vi inte bör tolka inte in ironi i de mer eller mindre udda coverval som konstellationen nogsamt dekonstruerar, utan att samtliga låtar är valda med kärlek. Vilken ingång vi än väljer kommer det att vara svårt att hålla fast vid den valda linjen.
Det är inte svårt att föreställa sig att vare sig The Minutemens It’s Expected I’m Gone med bibehållen attack eller Richard Thompsons The Calvary Cross som kärleksfull skör gubbrock är genuina favoriter, och till och med dekonstruktionen av Elton Johns Daniel till sprucken distortionsballad kan vara resultatet av beundran.
Men när blomsterbarnet Melanies Some Say (I Got Devil) förvandlas till en tung mörk ballad, är det svårare att ta på riktigt allvar, och Don Williams Pancho är så vän och seriöst sjungen i sin välskräddade snällpopkostym med smäktande xylofon att det måste vara ironi.
En desperat naken tagning av Bruce Springsteens Thunder Road är skivans höjdpunkt. Den har gjorts av många men den har förmodligen aldrig låtit mäktigare och mer ödesmättad. Här finns ingen antydan till ironi eller konceptualitetstänkande, bara en fantastisk sångare, ett fantastiskt band och en fantastisk låt.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
