Orsaken att Creation-entreprenören Alan McGee inte bara signat den här unge singersongwritern till sin nya etikett 359 utan också spelat in och producerat hans debutalbum är inte sångarens namn, trots att det i sig borde vara tillräckligt för skivkontrakt. För trots någon lekfullt Beatlesrefererande text är det två andra namn som den här barden håller heliga. Så länge han tangerar den purunge Dylan i sättet att ropa fram akustiska sånger och blåsa munspel eller spottar fram Billy Bragg-smarta formuleringar är allt frid och fröjd, även om han själv förmodligen hade sett att vi spårade Phil Ochs än Bragg i hans uttryck. Att han då och då slirar ner i mer oönskade Gallagherska Wonderwall-diken här kan vi nog räkna med att han växer ifrån.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
