Duffy, Amy, Amanda, lyssna nu – det går att närma sig retro utan att bli nostalgisk eller patetisk.
Visst hade det kunnat bli Stampen och Svante Grundberg av Stefan Pettersons rotande i 40-talets r’n’b, men när rösten har autentiska shout-drag, när attityden är punk, när åttamannabandet är eminent (för att inte tala om inhoppen av Goran Kajfes och Ruskträsk) och när låtarna knäcker handlar det inte det minsta om nostalgi eller maskerad utan bara om ett snuskigt bra debutalbum.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
