Egentligen är det bara en enda sak som skiljer Sharon Jones och hennes The Dap-Kings fjärde album från de Muscle Shoals-inspelningar och Stax-klassiker skivan så uppenbart måste jämföras med. Och eftersom det sena 60-talet var så fokuserat på singlar att även de viktigaste albumen innehöll en hel del utfyllnad faller den jämförelsen väl ut för The Dap-Kings. Här är varenda låt mäktig gospel- och bluesinfluerad södern-soul, med missionerande körer, förförande stråkar och exorcistiskt blås, och hade inte Sharon Jones varit 53 år fyllda hade det varit hon snarare än den där Amy Winehouse, som det här bandet ibland extraknäcker bakom, som hade varit en superstjärna.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
