Ett inte så mycket allstarband som ett vi-som-blev-över-band med Oasis forne gitarrist Bonehead ihop med kanske-inte-polare-med-Morrissey-himself-men-definitivt-med Morrisseys-polare Vinny Peculiar. För brittiska musiker i deras ställning återstår att starta band ihop och hoppas att någon enstaka fanatisk komplettist ur ettdera läger bryr sig, eller att lägga gitarrerna på hyllan och starta pub istället.
Parlour Flames gör något mittemellan, och bjuder in till unken och småpsykedelisk pubrock som luktar av gammal utspilld bitter. De erbjuder mikrovärmda och stabbiga låtar som dränkts i gitarr-gravy och där tillbehören annars enbart består i sönderkokta och mosiga vokalharmonier och flöjt. Deras romantiserande av hemstaden i Manchester Rain uttrycker enbart avslagen gråhet och tristess, och när de sedan faller lika platt i både i ett par självironiska föredetting-klagosånger och i försöket att hantera samtliga sina tre av sina totalt fyra intresseområden på en och samma gång i andrasingeln Pop Music, Football & Girls återstår väl bara att ägna sig åt ölfaten på heltid sedan.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
