För Thomas Jonsson är det angeläget med konsekvens och kontinuitet när nu den sista delen i en relativt löst hållen trilogi. Han är den sortens anspråksfulla och noggranna artist, i allt från teman via musikens detaljerade exakthet till omslagsbilder. För lyssnaren däremot går det utmärkt att lägga bort sådana lyriska kontexter och bara glädjas åt att Thomas Jonsson nu helt vuxit ur skuggan av artister som (medverkande) Christian Kjellvander. Även om flera sånger påverkats av privat sorg finns här både styrka, hopp och skönhet, allra vackrast i Can’t Wait for the Future. Hans berättande sånger där även Martin Hederos bidrar balanserar perfekt mellan smidig melodisk harmoni och snirklig komplexitet. Ibland påminner han om Ryley Walker, men Thomas Jonssons singer-songwriteruttryck har aldrig förut haft en så tydlig egen profil.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
