På samma sätt som att det finns sångare som kan sjunga telefonkatalogen på ett gripande sätt så finns det också sånger som kan sjungas övertygande till och med av en telefonförsäljare, en Idol-deltagare eller ett gäng tecknade smurfar.
Townes van Zandt är en av kanske tre låtskrivare under det senaste århundradet som har skrivit nästan uteslutande sånger med sådana eviga kvaliteter att de är näst intill omöjliga att förstöra. Andra sidan av det myntet är att sångerna är så monumentala att de flesta blir så tagna av stundens allvar att de stelnar inför framföranden och bara blir bleka kopior av originalet.
När ytterligare två hyllningsalbum i tät följd släpps (i mina skivhyllor fanns redan tre innan) blir det nästan övertydligt hur förlamande sångerna kan verka. På Riding the Range – The Songs of Townes Van Zandt (Righteous/Border) paralyseras bland många andra The Magic Numbers och Jacke Leven. På mindre namnkunniga More Townes Van Zandt by The Great Unknown (Forthesakeofthesong/import) drabbar samma öde annars pålitliga Phosphorescent och Alela Diane. Men det finns förmildrande omständigheter, förutom själva sångerna, med båda albumen. The Great Unknown till exempel samlar precis volym 1 i serien ett antal svenska artister, varav Olle Nyman överglänser alla andra.
Och ett fåtal artister vågar ta ut svängarna lite, framför allt på Riding the Range där såväl Boo Hewerdine, Shane MacGowan och Johnny Dowd väljer egna vägar. Att det hos mer än hälften av dem beror på berusningsgraden har ingen betydelse.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
