Hur hade det kunnat bli något mindre än oändligt vackert, när Storbritanniens vackraste rõst får, som han själv uttrycker det, krypa ner i ett varmt jazzbad av mjukaste stråkar och mildaste kontrabas, med en väldoftande saxofon som badsalt?
Badsaltet heter Gilad Atzmon, och själva badet får till hälften tillskrivas violinist Ros Stephens stråkkvartett. Andra hälften är ett utsökt urval låtar, dels standards som Lush Life och Wonderful World och dels återbesök i Robert Wyatts finaste, som Round Midnight och Chics At Last I Am Free. Det enda som bryter av – utan att tappa stämningen – är jazzig saxofongroove med rap, på arabiska om Palestina i Where Are They Now. Den som aldrig lyssnat på jazz har här rätt ställe att börja.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
